Hon basar över gränslösa ingenjörer

2020-02-18

"Jag tycker det är väldigt spännande med teknikens påverkan på samhällets utveckling och samhällets sätt att organisera sig", säger Caroline Bastholm, generalsekreterare för Ingenjörer utan gränser.

Det sägs att många karriärdörrar öppnas efter en ingenjörsexamen. För alumnen Caroline Bastholm stämde det. Civilingenjörsutbildningen i teknisk fysik lade grunden för drömjobbet på Ingenjörer utan gränser.

Att följa en utstakad väg har aldrig varit Caroline Bastholms grej. Inte heller har hon haft siktet inställt på en viss yrkeskarriär. Den krokiga banan till trots sitter hon nu på ett jobb där hon stortrivs: som generalsekreterare för volontärorganisationen Ingenjörer utan gränser.

Här arbetar hon sedan 2018 med att leda organisationens verksamhet som bland annat syftar till att inspirera unga att välja en teknisk utbildningsbana, samt underlätta för nyanlända ingenjörer och akademiker att hitta in på den svenska arbetsmarknaden. Ett annat mål är att erbjuda plattformar och forum som inbjuder till reflektion över etiska och miljömässiga perspektiv på ingenjörsrollen.

Caroline Bastholm installerar mätutrustning
på ett solelsystem i Tanzania. Foto: Privat

Utomlands är organisationen delaktig i projekt som utvecklar till exempel el- och vattensystem, matlagningstekniker och byggkonstruktionsprocesser. Systemen byggs i samarbete med lokala organisationer i bland annat Tanzania, Kenya, Zimbabwe, Rwanda och Ghana. Ett arbete i linje med hennes stora intresse för teknik och samhälle.

– Jag tycker det är väldigt spännande med teknikens påverkan på samhällets utveckling och samhällets sätt att organisera sig, säger Caroline Bastholm. Och vice versa: hur förändras tekniken för att passa samhällets tekniska behov? Speciellt intressant tycker jag detta är i en del av världen där jag vill vara delaktig i att förbättra de infrastrukturella förutsättningarna.

De tankarna låg redan på lut under studietiden vid Uppsala universitet. När det var dags för examensarbete på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik sökte hon sig till organisationen Mavuno Project i Tanzania. Där bidrog hon till att utveckla en teknik för att torka frukt som ananas med hjälp av termisk solenergi. Energifrågor hade fångat hennes intresse redan tidigare under utbildningen då hon läst flera energikurser som tillval. 

– Energi är en konkret bransch och i hög utsträckning en samhällsfunktion. Inom teknisk fysik finns det ju flera inriktningar, men jag kom att välja till en del kurser från Energisystemprogrammet och fokusera på energifrågor. Men jag hade nog lika gärna kunnat välja vattenteknik eller något liknande.

Efter examen 2009 jobbade Caroline Bastholm som konsult inom energifrågor. Ett och ett halvt år senare fick hon syn på en doktorandutlysning vid Högskolan Dalarna. Tjänsten finansierades av SIDA och handlade om att undersöka tekniska och sociala frågeställningar kring småskaliga elsystem. I projekten kombinerades dieselgeneratorer med solel och batterier för att säkerställa kontinuerlig elförsörjning till institutioner såsom skolor, sjukhus och organisationer som saknar tillgång till nationella elnät. Dessutom innebar den fältstudier i Tanzania.

Tjänsten var som skräddarsydd för Caroline Bastholm och blev också hennes. För att klara av forskningen behövde hon dock komplettera med universitetskurser inom socialantropologi.

– Jag har alltid vägletts av mitt intresse och tagit extrakurser i olika ämnen. Som på slutet av civilingenjörsprogrammet, då läste jag faktiskt fler kurser än vad jag behövde för det var kurser jag helt enkelt ville läsa som språk och ekonomi, säger Caroline Bastholm.

 Samtidigt knöts säcken ihop om allt man läst på civilingenjörsprogrammet, speciellt de teoretiska kurserna. När man fick en förståelse för tekniska och fysikaliska samband och kunde applicera dem, då blev det intressant och roligt. Det helhetsperspektivet gjorde att jag också ville lära mig mer.

Det dröjde dock tre år efter gymnasiet innan Caroline Bastholm sökte sig till universitetet. Istället bar det av till Schweiz och ett jobb som skidlärare. Efter arbetspassen satt hon och bläddrade i utbildningskataloger från svenska universitet och försökte komma underfund med vad som lät roligast.

– Jag var ganska säker på att jag ville läsa någonting inom teknik och naturvetenskap, men var ganska vilsen i övrigt. Men morfar som var gymnasieingenjör hade berättat för mig att om man läser till ingenjör kan man göra lite vad som helst. Då tänkte jag att eftersom jag inte har bestämt mig än så låter det rimligt.

Hon ringade in ingenjörsutbildningarna som verkade bredast. Efter att ha strukit en efter en så blev teknisk fysik kvar. Valet föll på Uppsala som ett av de större universiteten och med ett utpräglat studentliv. Studietiden har hon fina minnen från, särskilt mötena med så många människor som delade samma upplevelse vid ett unikt tillfälle i livet.

– Sen var det förstås kämpigt och ibland ångestladdat med själva studierna, främst för att det var svårt. Men jag bestämde mig efter första året att under det andra året skulle jag kugga en tenta. Jag kände att det här måste jag ta med lite mer av en klackspark! Sen kuggade jag min första tenta så målet uppfylldes direkt, haha! Och helt enligt plan så fick jag en mer ödmjuk inställning till mig själv och till huruvida jag behöver prestera för att duga som jag är.

Att saker och ting ändå går bra utan att man klarar allt tror hon är ett viktigt budskap. En tenta kan man göra om senare. Nya chanser kommer.

Svårare har hon att svara när hon är ute på gymnasieskolor och får frågan om vad en ingenjör egentligen gör efter den och den utbildningen.

– Det är en omöjlig uppgift eftersom ingenjörer kan ha så skilda arbetsuppgifter. Jag har själv inte haft någon statisk målbild utan känt att den utvecklats under livet. Så jag skulle ge rådet att sikta högt och brett så når du förr eller senare drömjobbet.